The Ark forever.


15 000 människor på Gröna Lund.

Bilder (c) Gröna Lund




Igår tog 20 år slut. En era av underbar musik från Sveriges bästa band, The Ark. När jag gick till konserten igår så trodde jag aldrig att det skulle bli så känslosamt som det blev. Jag har varit ett fan i ungefär 4 år och det va ingen fråga om att jag skulle dit. Jag behövde vara där. The Ark's sista konsert någonsin. Ola Salo hade många tal under konserten. Första gången jag kände att jag nästan skulle börja gråta var under introt till It Takes a Fool to Remain Sane. Tårarna började nästan komma när Ola sa "När vi slog igenom, för 11 år sedan, då var den här låten vårat manifest. Från och med ikväll är den vårat testamente. Vårat testamente till er." Tur att han började sjunga strax efter han sagt det, annars hade tårarna sprutat. Jag älskar hur man verkligen kan se att bandet älskar det dom gör (eller gjorde...) Dom sprutar energi och glädje, och det är just det som jag älskat och alltid kommer älska med The Ark. Under sista låten som bandet någonsin spelade tillsammans (Calleth you, Cometh I) så gick nästan hela bandet från sina platser (förutom Jepson på gitarren tror jag...) och så fick hela publiken sjunga "AAAAAAAAAA" - delen tillsammans typ 100 gånger ^^ Ola fortsatte säga "Sista gången nu då!" och så blev det 5 gånger till :P Men jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag förstod att det var sista låten och det var då tårarna kom på riktigt. Jag stod bland alla människor som höll upp sina händer för Sveriges bästa band och sjöng så högt att jag fick ont i halsen. Jag tog i från tårna och skrek min sång. Det ögonblicket kan ha varit det mäktigaste i mitt liv. 15 000 människor som blev som en. När Ola ropade "Håll upp era händer mot himlen och sjung mina änglar!" så grät jag. Jag tittade upp mot himlen och hoppas att man kunde pausa ögonblicket för alltid (precis som Ola hade sagt tidigare). Så mäktigt som det ögonblicket var går inte att beskriva med ord. När bandet sedan slog av sista tonen någonsin så strömmade tårarna ner. Jag skrek och applåderade. Jag kände att jag bara ville skrika ut all min kärlek till detta underbara band, och det gjorde jag.

Sista tonen slås av.

Bandet hyllas.

Går av scenen för sista gången :'(

Tack The Ark för allt ni gjort för mig med eran musik. Speciellt It Takes a Fool to Remain Sane. Den får mig verkligen att förstå att jag är bäst på att vara den jag är, och inget annat. Och Tack Ola för att du sa att när man tvekar på något ska man bara komma ihåg ramsan.

"Do, do, do, do what you wanna do. Don't think twice, do what you have to do. Do, do, do, do, let your heart decide what you have to do, that's all there is to find."

De orden kommer hjälpa mig lika mycket i framtiden som de redan har hjälpt mig. Tack för två underbara konserter (Västervik & Grönan), tack för all musik och för all inspiration. Och tack för en spark i baken ;)

THE ARK FOREVER <3

Kommentarer
Postat av: vickan

Tusse, förstår hur du måste känna.<3

2011-09-20 @ 16:03:15
URL: http://ayer.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0